Nu har jag bott hemma hos päronen i några dagar men tankarna på min övergivna lilla lägenhet gör mig fortfarande lite lessen i ögat!! Den gapade så tom den sista dagen då jag var å slutstädade den. Min lilla pärla kommer alltid att va min första lägenhet...den kommer jag tala om med mina små barnbarn sen...hahaha...storryn kommer med knackig röst berättas så här:

" Tänk, mina kära små barnbarn, när Mormor var ung bodde hon i en liten liten lägenhet. Den var lika stor som pappas bil. Där hade hon många härliga stunder med människor hon älskade. Många skratt hördes från lägenhetens öppna fönster under sena sommar nätter. Många huttranden hördes från Mormor då hon skyndade sig hem från vinter kylan sent på kvällarna. Mormor hade vindruvskrig, vattenkrig och brottningsmatcher där. Hon slog också många gånger i huvudet i de utstickande hyllorna i köket. Mormor fick massa mat av grannen bredvid. Så som korv, beanaissås och egna hemmakokta krabbor. Mormor undrade också MÅNGA gånger varför den andra grannen hade så FRUKTANSVÄRT många besökare VARJE dag. När ringklockan ringde på grannens dörr stod mormor klistrad vid sin egen dörr för att kika ut ur kikhålet. Hon ville så gärna  få reda på vilka som plingade på grannens dörr. Aldrig var det samma människor heller och Morfar Jens och Mormor tillbringade många timmar åt att diskutera vad som egentligen försegick där inne i grannens lägenhet. Mormor och Morfar förlovade sig i den lägenheten också. Vet ni vad som mer hände mina små småttingar?! Jo, Mormors fjärrkontroll till TV:n var försvunnen också, i hela två månader innan hon hittade den i en springa i mormors säng dagen då hon skulle flytta. Det var tider det barn!! " Hahahaha ja tänk va mkt roliga saker man kommer kunna berätta för sina barnbarn när man blir gammal! :) Men nu är min lilla skatt tom och alldeles övergiven. Hoppas att jag och Jens hittar en större och bättre lägenhet sen!



Till minne av pärlan! Vila i frid! ;)